700 000 idioter

700 000, 11 procent, var nionde svensk?

Tobbe Hall skriver en sms-insändare i Aftonbladet. "Genom att komma med förmaningar och bortförklaringar om SD:s höga popularitet, cirka 11 procent, idiotförklarar man var nionde röstberättigade svensk. Kan 700 000 svenskar vara idioter?"


Man kan idiotförklara en svensk. Eller åtminstone konstatera att matte inte var hans starka sida. Eller dra slutsatsen att han har ett osedvanligt väl utvecklat sinne för ironier.

Vi är i Falköping nu

När vi kommer in på fiket skriker min vän

– Undrar om dom har nnnegerbollar?

Jag ser på honom. Håret snaggat men ansiktet skäggigt, de lite degiga kinderna. Militärbyxorna. Ingen annan tycks rysa, men jag backar lite. Låtsas att vi inte riktigt hör samman. Han kommer fram till kassan:

– En nnnnnegerboll med mjäll.

Och flinar. Flickan bakom disken ler uppmuntrande medan hon hämtar chokladbollen. Vi sätter oss vid ett av de runda, små borden.

– Mina elever grälade om det där med att säga negerboll för något år sedan, så jag skickade ett mejl till språknämnden. De tycker att det är ett rasistiskt ord.

Han ser på mig.

– Men nu är vi i Falköping.

En yngre kvinna med stort ljust hår vänder sig mot oss och säger.

– Just det, här heter det negerboll. Fan att alla ska vara så PK. Jävla PK-maffia.

– Ordet kommer väl från franskans ord för färgen svart, hur kan det vara rasistiskt? säger min vän.

– Nä just det, skriker kvinnan vid bordet bredvid.

Det är världens dummaste sak, men jag ser mig omkring så att ingen av mina elever är där. En reflex. Varför skulle någon av dem dyka upp på det här kaféet i Falköping just idag? Det är 16 mil hit. Jag tar ett djupt andetag.

– Jo, jag vet att ordet kommer från ett annat språk men frågan är vad vi har fyllt det med för betydelse. Neger och nigger är väl mer släkt än noir och neger?

Men det sista hör de inte eftersom de skriker olika saker som ”Vad fan” och ”Men nu får du väl skärpa till dig lite”.

– Men när du beställer en negerboll så är…

– Ordet bara något jag säger för att få en negerboll.

– Varför vill du inte kalla det chokladboll. Det skulle…

– Nä fy fan, nu går vi. Jävla as! skriker kvinnan.

Hennes sällskap ser föraktfullt på mig och samlar ihop sina saker och de går.

– Du kan väl ta det lite lugnt, säger min vän. Det spelar väl inte så stor roll vad man kallar det. De är goda.

Han hugger in och några kokosflarn stannar i skägget.

Runt omkring oss vänder människor sina kepsklädda ansikten och deras ögon är smala och deras kroppar signalerar. Vi är i Falköping nu.

Och jag ger upp och jag längtar efter min fru som är och handlar med min väns fru.

– Hur går det…

Men jag hinner inte klart innan det spelar en melodi och han fiskar upp den nyaste i-fånen från innerfickan och skrattar så att huvudet skakar när han smekt fram sitt meddelande.

– Du, hör på de här!

Hur får man en blondin att räkna till 100? Man frågar henne hur många hon gått i säng med.

Vad kallar du en muslim som äger både kameler och getter? Bisexuell

Vad är det för likhet mellan en jude och ett däck? Båda skriker när man gasar.

Vad är det för skillnad mellan ett ufo och en intelligent blondin? Fler människor påstår att de sett ett ufo.

Vad är skillnaden mellan E.T. och muslimer? E.T stack hem igen.

Svenska Ishockeyförbundet har efter fiaskot i OS, Salt Lake 2002, beslutat att göra nio nyförvärv; Först två judar som forwards eftersom det enligt lag är förbjudet att förfölja dem. Anfallet förstärks även med en svarthyad, en kines, och en indian, för att bli mer färgstarka. Som backar värvas två bögar, så att det blir mera tryck bakifrån. En 40-årig nunna värvas som målvakt, hon har ju inte släppt in något på 40 år. Slutligen, som reservmålvakt, värvar man en zigenare för dom tar allt.

Vi är i Falköping nu.

Vasaloppstankar

Angående Rickard Olsson: Om man låter en komiker och programledare åka Vasaloppet och sedan förser honom med en förmögenhet och skickar honom till Italien måste hans chanser att bli president vara enorma.
Ett Vasalopp: Några timmar klungåkande och Jörgen Brink vinner.
Vid målgången: Norge har haft en fin skidsäsong, deras doping måste vara mycket effektivare än vår.

Hen

Det kanske är senkommet. Det kanske är lite eftersläpande. Men plötsligt finner jag mig i behov av ett hen. Det finns positioner i språket där man inte vet om subjektet är han eller hon. Där passar detta hen perfek, som en ersättning för ordet som ofta resulterar i ett osnyggt "han/hon".

Jag vet inte varför det gör mig så glad, eller om det var så ordet var menat och debatten, som så ofta, blivit sensationslystet snedvriden.

Mitt första hen: "En slipad spökskrivare ser till att texten håller ihop någorlunda medan hen redovisar rockstjärnans uppväxt, de första framgångarna, vilka influenser som påverkat, hur de mest kända låtarna har tillkommit och vilka knarka-supa-knulla-orgier den omskrivne ägnat sig åt."

Återstår att se hur man förhåller sig till detta hen i Finland...

Men mest önskar jag...

Men mest önskar jag att jag kunde tänka klara tankar och skriva något som var åtminstone någorlunda preciserat.

Populär Poesi nummer 16

Känns som att det nya numret av Populär Poesi är det enda jag har tänkt på senaste veckorna, möjligen för att det har en fullkomligt ny struktur och ett relativt nytt utseende. Och för att det har krävts en del att komma in i det nya.

Och nu är det utlagt och jag är sådär löjligt pappanöjd och vill mest av allt inhysta en massa beröm...

Ta dej en titt: www.popularpoesi.se

Steget ut: Disney

Jag har ombetts ta steget ut, nu handlar det om Disney och hur man har mage att CENSURERA sitt julprogram. Kulturarvet, ylar man på nätet.

Disney förstår jag. Judegubben, negertjejen och vitingen med blonda lockar är klyschor som det är underligt att man inte tagit bort tidigare. Underligt är att man fortfarande har med kineserna. Underligt är också att man på nätet sällan debatterar borttagandet av blondinen som skräms av en spindel så att man kan permanenta henne...

Angående att det skulle vara vårt kulturarv... tja, kanske har vi sjunkit så lågt.

Läxhjälp

Emma Nordungs bild

För några veckor sedan hade någon lagt ut den här bilden på facebook. Jag tänkte att den var lite lustig, lite rabiat sådär.

När jag i morse läste att en ideell organisation för läxhjälp i Stockholm inte får några statliga medel eftersom den förväntas konkurrera med företag som tar betalt för läxhjälp inser jag att bilden inte alls var för rabiat eller överdriven utan helt enkelt mer klarsynt än mig. Jag trodde inte att följden av beslutet att låta företag att ta betalt för läxhjälp skulle bli så extrem. Vilka får nu hjälp? Inte de fattiga utan enbart de som kan betala för sig. Det är oerhört cyniskt, oerhört långt ifrån alla typer av humanistisk jämlikhetssträvan men bara en av många beslut som leder till att Sverige ekonomiskt segregeras.

Jag är också övertygad om att den här typen av beslut i förlängningen innebär att Sverigedemokraterna blir kvar i riksdagen trots att de i det senaste visat vilka tankemässiga råskinn de är. Desperata människor famlar desperata alternativ. Ju mer ekonomisk vrede människor känner över ekonomiska orättvisor, desto lättare är det att driva fram syndabockarna. Det är inte underligt att sd röstade för förslaget, de kommer i slutänden att bli de stora vinnarna.

 

Pepparkaksgubbar

Jag kommer bara inte till rätta med de där pepparkaksgubbarna och att de enligt DN inte skulle få vara med i luciatåget, jag förstår ärligt talat inte hur man ska tolka det.

Min första tanke var att det lite sverigedemokratiskt skulle vara ett vitt tåg, inga satans pepparkaksgubbar här utan stalledrängar med vita hattar och gärna slöjor... eller alltså förtäckta ögon för att göra det lite mer KKK. Men det kanske inte var så rektorn på skolan menade. Hoppas jag.

Min andra tanke är att det kanske är det postkoloniala perspektivet, ungefär som med Lilla Hjärtat och Tintin. Inga pepparkaksgubbar här inte, det är rasism. Och de kommer för tusan från pepparkakeland, vad anspelar DET på? Vandrar hand i hand skulle väl kunna vara metrosexuellt och fint men herregud, PEPPARKAKSGUBBAR!

Jag har svårt att riktigt veta vilken tolkning som är den rätta, båda tycks mig lika absurda och jag kan inte riktigt låta bli att ironisera över dem, som ni märker. Jag är inte för att förbjuda utan tror att man spelar de dåliga alternativen i handen då, och det ska man inte göra i onödan. Tintin i Kongo är en kolonial serie som ger uttryck för koloniala värderingar och därför bör finnas tillgänglig som avskräckande exempel. Lilla Hjärtat är ett mörkhyat, företagsamt och mycket fint barn som jag inte heller förstår varför man vill ha bort - får man inte vara mörkhyad och bra? Pepparkaksgubbarna... som sagt.

Nyss såg jag en reklamfilm för någon risröra. En mörkhyad spelade basket. Spelade basket! Vilken postkolonial fördom! ALLA mörka spelar ju basket och är Ghetto! Eller hur?

Om vi inte accepterar människor blir allt korrekta schabloner, alla gör rätt saker, sådant som är korrekt. DET skulle vara en fullkomligt outhärdlig värld.

Downtown Abbey

Vi lånar den första säsongen av Downtown Abbey på biblioteket och jag inser att den är gjord på samma sätt som en riktigt bra roman. Det är hela tiden det outtalade mellan människorna som skapar späning. Inget förklaras utöver det som sker, men det är nog för att jag ska hänga med och låta min fantasi fästa på karaktärerna. Och nästan ingenting extraordinärt händer. Det är som första 150 sidorna i All the Pretty Horses. Inget händer och jag är hänförd.